Kategori: Resan till NZ – starten på äventyret

Spännande äventyr idag. Vi skulle paddla kajak och se ”the split apple rock”. Barnen har ju aldrig paddlat kajak förut, så de var fulla av förväntan. Det blev en ovanligt tidig start på dagen så vi fick för ovanlighetens skull ställa en klocka. På vägentill Kaiteriteri, där vi skulle paddla, tog vi upp en liftare. En italienare som hade varit ute och rest i två och ett halvt år och nu försökte samla ihop pengar för att ta sig till Indien. Spännande! Ibland blir jag lite avundsjuk på de där 20/25-åringarna som kan göra lite som de själva vill och ta dagen lite mer som den kommer. Det finns ju så mycket spännande att se och göra!

På den fantastiskt fina stranden i Kaiteriteri träffade vi våra kajakguider för dagen och efter lite säkerhetsgenomgång och annan information satte vi oss i kajakerna och paddlade iväg. Det var rejäla vågor, men det gick toppenfint. Både Uno och Nanna klarade paddlandet mycket bra. Nanna var först lite rädd, men då Jonas berättade att han hade paddlat många gånger blev hon lugnad och kunde njuta av turen.När vi kommit en bit frågade Jonas guiden om hon trodde att vi skulle få se en säl. Hon trodde inte det, eftersom de oftast håller sig i grupp på en ö lite längre norrut. Knappt hade hon sagt det förrän hon såg en säl 😁 Den låg på en sten vid strandkanten och verkade vila sig. När vi kom närmare ville den visa upp sig lite och tog en liten ”promenad” på stenarna och la sig sedan och tittade på oss. Förmodligen var det en ung hanne som inte hade lyckats så bra med honorna och fått stryk av någon äldre hanne. Han hade gett sig av från de andra för att slicka såren, helt enkelt. Vi fortsatte en bit till och kom fram till ”the split apple rock”.Guiden berättade historien om de två gudarna, guden över havet och guden över land, som hade bråkat om vem som skulle få ägget och därmed kunna härska över hela världen. Guden över havet menade att det tillhörde honom eftersom det vid högvatten låg i vattnet. Guden över landet menade att det tillhörde honom eftersom det låg på land vid lågvatten. De började bråka och det hela slutade med att havsguden råkade kasta en yxa av jade på stenen istället för på den andra guden. Ägget delades och all kraft gick upp i himlen. Det gröna i jadeyxan spred sig i vattnet som nu är grönblått. Efter denna kamp insåg gudarna att det var fånigt att bråka om makt. De blev sams och beskyddar nu NZ tillsammans.På väg tillbaka till Kaiteriteri stannade vi på en strand och fikade. Här är så fantastiskt vackert! Uno tyckte att jag svängde lite dåligt i kajaken så vi bytte barn på väg tillbaka. Nanna var dock trött i armarna så det var mest jag som fick paddla 😊

Efter lite mathandling åkte vi till campingen och käkade lunch – BLT och mogen avokado. Vi har verkligen frossat i avokado här. De är helt perfekta och odlas här så man kan få dem i alla olika mognadsgrad. Vi hann med en liten runda till stranden på eftermiddagen. Det var skönt att bara ta det lugnt och barnen hittar alltid något att pyssla med då vi är där. Nanna fortsatte göra hus till krabborna.På kvällen satt vi i en soffa utomhus och tittade på ”Sagan om de två tornen”. Mysigt!

Så var det dags att packa ihop igen och stuva in alla grejer i bilen. Vi börjar bli riktigt bra på att plocka ner tältet nu och Jonas har blivit expert på att få plats med allt i bilen. Första stopp idag var Takaka, en söt liten stad med massa caféer, små hippiebutiker och konstgallerier. Vi valde ett av caféerna för en kaffe och en andra frukost/en första lunch. Uno är nog på väg att förvandlas till hob här i ”sagan-om-ringen-land”, för han kräver mat fler gånger om dagen än hemma 😁 Det var riktigt gott kaffe på det här stället och allt som man kunde äta såg underbart gott ut. Jag köpte tre kokböcker som ägaren till caféet hade skrivit. Kul med lite matinspiration från NZ då vi kommer hem.Efter pausen i Takaka körde vi vidare på vindlande vägar mot Takaka hills och Ngaura caves. Vi fick en guidad tur som var riktigt bra och det var spännande nere i grottan. Barnen var mycket fascinerade av alla stalaktiter och stalakmiter.I den delen av grottan som kallas katedralen släckte guiden alla lampor och det blev verkligen kolsvart. Hon sjöng också en vacker sång på maori för att vi skulle få höra den fantastiska akustiken. Nere i grottan hade man hittat massa ben från moafåglar som en gång fanns i mängder här, men som nu tyvärr är utdöd. Fåglarna hade ramlat ner i grottan genom hål på markytan, där även människor och andra djur hade ramlat ner. Läskigt!

Efter grottan fortsatte vi mot vårt slutmål, Marahau där vi checkade in på the Barn. Det är ett fint ställe med bra gemensamma ytor och en härlig stämning. Här finns både tältplatser, sovsalar och små stugor. Jag hittade en hängstol där jag kunde slappa en stund.När vi fått lite mat i magen, tältet var uppe och alla hade fått vila eller springa av sig gick vi till stranden och njöt några timmar. Barnen hittade torkade små krabbor som de byggde en hel värld åt.Innan vi gick tillbaka till campingen stannade vi på ”the fat tui”, ett litet hamburgerhak med endast uteplatser där vi fick vänta länge på maten, men oj vilka burgare! På kvällen tog det i och blåste ordentligt och jag hade svårt att sova för det lät så mycket i tältet.

Idag tog vi en lugn dag. Vi behövde ha en dag då vi bara andades ut och inte gjorde något särskilt. Det blev en dag på stranden. Campingen vi bor vid ligger precis vid en flodmynning med stenstrand, men bara en kort bilväg bort hittade vi, efter campingvärdens tips, en fantastisk strand. Det blåste rejält då vi kom dit, men vi kunde gömma oss från vinden bakom en sanddyn och då var det riktigt skönt. Barnen hade fullt upp att upptäcka strandfynd och Jonas och jag fick massa tid att bara läsa. Underbart! Jag gick en lång vända på stranden. Det var många som stod och fiskade från stranden, så det var uppenbarligen en bra fiskestrand. Vi såg också några som skickade ut en hajliknande manick med en hel massa krokar på en lina och sedan kom de tillbaka någon timme senare och drog upp hela linan och vittjade krokarna på fisk. När barnen hade badat, alla hade fått solbehovet tillfredställt och vi kände att rastlösheten var på väg åkte vi tillbaka till campingen. Vi gick en liten sväng i Collingwood och käkade en glass. Det är ett pyttelitet samhälle, men ganska gulligt. På kvällen tittade vi på film i tältet och myste. Det rullade in moln över bergen och blev lite kyligt och ruggigt så det var skönt att krypa in i tältet och mysa under filtar.

Ännu en resdag. Vi packade ihop alla våra saker, sa hejdå till huset och åkte mot färjan som skulle ta oss mot Picton.Det tar ungefär tre och en halv timme med färjan och lite av den tiden fördrev vi med att äta lunch. Uno och Nanna ritade och Nanna fick en ansiktsmålning. Uno och jag kikade efter albatrosser, men såg tyvärr inga.Det är ett vackert inlopp, Marlborough sounds och kul att vara på sydön.

Från Picton till Collingwood, där vi skulle sätta upp tältet, är det tre timmars bilresa på ganska slingriga vägar. Vi stannade till i Nelson och hittade en riktigt bra hamburgerrestaurang, Burger Culture, där vi åt middag. Barnen var mycket nöjda!

Väl framme vi campingen var det bara att sätta upp tältet, vilket vi faktiskt hann innan det blev mörkt.

Även idag sov vi ut ordentligt och vaknade till en solig härlig morgon. Vi har hört av många att det alltid blåser och ofta regnar i Wellington, men idag var ett undantag som bekräftar den regeln. Solen sken från en klarblå himmel och det var ingen vind att tala om.

Efter frukost tog vi bussen ner till city och letade oss fram till Wellingtons cable car för att åka upp till botaniska trädgården. Det var ganska lång kö, men Jonas hann fixa lite mellanmål i en affär och barnen var tålmodiga (nästan hela tiden).Vi belönades med en fantastisk utsikt då vi steg ur längst upp i Botaniska trädgården och sen var det en vacker promenad nerför.Vi stannade till på en lekplats där barnen fick leka av sig och så var vi inne på en liten butik där vi fyndade glasögon, fröer och örhängen.

När vi kom ner till city igen hittade vi hotellet vi ska bo på då vi kommer hit igen om en vecka. Jag fick en kaffe i lobbyn och sen gick vi för att leta efter en restaurang där vi kan bjuda Colette och Greg på middag den 6:e. Det var lättare sagt än gjort. Utbudet blev lite för stort och till slut blev det den vi fått rekommenderat av en man som vi träffade på en camping norr om Auckland. Han bodde själv i Wellington och gav oss lite tips om vad vi skulle se och göra då vi var här. Vi får se vad det blir. Det viktigaste är ju ändå att vi träffas.

Lite småtrötta kom vi hem till huset igen och Jonas och jag åkte för att handla lite. Det blev, efter barnens önskemål, tacos. Kanske ingen traditionell nyårsmiddag, men gott. Denna jul/nyår har ändå inte varit särskilt traditionell.Framåt kvällen åkte vi in till stan igen där det var lite jippo nere i hamnen med konsert och folkliv. Barnen var lite för trötta för att stanna till tolvslaget så vi åkte hem och skålade istället.

Vi tog en ordentlig sovmorgon idag. Inget tält skulle packas ner och vi hade ingen brådska ut ur huset. Det var skönt att barnen fick sova så länge de ville och att vi kunde äta frukost i lugn och ro.

När vi samlat ihop oss kollade vi upp vilken buss vi kunde ta härifrån Karori ner till centrum. Vi fick gå en liten bit, men det var väldigt skönt att slippa köra bil i stan. Vi hoppade av på en av de större shoppinggatorna och gick mot det stora nationalmuseumet, Te Papa. På vägen dit hann vi bli lunchhungriga och för att stilla Unos sushilängtan hittade vi en japansk restaurang där vi kunde plocka till oss olika sushibitar som såg smarriga ut. Uno var väldigt nöjd.

Te Papa är väldigt stort och vi började näst högst upp och tog oss nedåt.

Först var det en utställning som berättade om immigrationen under de senaste 200 åren. Man kunde läsa om många livsöden, några med lyckliga slut och några med mindre lyckliga. En stor utställning berättade om maorierna och hur de först kom till NZ, men även om deras kultur som överlevt många prövnibgar. Där fanns en väldigt välgjord utställning om Gallipoli, men Nanna tyckte att den var otäck så vi fick snabbt gå igenom den. Utställningen bestod bland annat av berättelser om olika personer som varit med vid Gallipoli. Dessa personer hade Weta Studios gjort väldigt naturtrogna modeller av.

Jonas fick gå tillbaka på egen hand då barnen och jag såg på utställningen om NZs natur och djur. Utställningen om djur och natur var den absolut mest barnvänliga med mycket känna, titta, testa, måla och uppleva.

Det var lite kyligt när vi kom ut från muséet så vi hittade snabbt en buss som kunde ta oss tillbaka till huset. Vi stannade till vid en butik för att handla lite. Eftersom vi har ugn passade vi på att köpa kumara som vi kunde ugnsbaka. Riktigt mumsigt blev det!

Kvällen ägnade vi sedan åt att titta lite på vad vi kan hitta på i Abel Tasman. Enligt väderleksrapporten kan vi få riktigt fint väder där. Det vore härligt.

Vi har blivit riktigt bra på att packa ihop tältet nu. Idag gick det riktigt snabbt och vi var på väg en stund innan 10. Vi hade en bit att åka idag för att ta oss till Wellington.

Vi lämnade Taupo bakom oss och styrde mot Mount Tongariro. Det är en mäktig syn! Att detta är ett vulkanland är svårt att missa. Här runt Taupo är det väldigt tydligt. Tauposjön blev till för ca 2000 år sedan i ett vulkanutbrott. Bergskedjan består av flera vulkaner och på många platser bubblar det i marken av värmen från jordens inre. Lite läskigt är det med tanke på vad som hände på White Island då vi var på väg hit. Naturens krafter är ju otroligt starka. På flera ställen har vi läst informationsskyltar som berättar om vad man ska göra om man hör en signal som varnar för tsunamis eller jordbävningar.

Det var ett skiftande landskap vi åkte igenom idag. Runt Mount Tongariro är det väldigt kyligt och kargt och när man kommer lite längre söderut är det otroligt kuperat med massa gröna kullar fyllda av får och kor. Det måste vara ett ganska lantbrukstätt område.

Vi stannade till på en rastplats i en liten ort som hette Huntersville där vi testade vårt gaskök för första gången. Det gick finfint – pasta med pesto gick ner som om det vore en riktig lyxlunch 😁

Jag längtade lite efter havet och kaffe och efter att vi kommit en bit längre ner mot Wellington var det ingen lång omväg för att komma till en strand. Vi tog alla något att dricka och gick en liten runda ner till stranden. Det blåste ganska ordentligt och de flesta som var i vattnet hade en body board. Det var bara en liten bit av stranden som man fick bada på och där stod säkert sex badvakter och kikade ut på de som var i vattnet.

Efter kaffepausen hade vi inte långt kvar till Wellington. Det gick bra trots att jag nästan glömde bort att köra vänstertrafik i en korsning 😲 Vi letade oss fram till Colette och Gregs hus, hittade nyckel och kunde ta oss in. Skönt att få sova i en säng i några dagar, även om jag sover oväntat bra på liggunderlaget i tältet.

Idag hade vi bara en kort resa för att ta oss till Taupo. Vi stannade till halvvägs vid Wai-o-tapo för att se bubblande lera och rykande mark. Det känns som man är ganska nära jordens inre här. Vi gick en runda för att se olika pölar i skiftande färger. Det luktar inte särskilt gott så vi var alla lite avundsjuka på Jonas idag.

Väl framme i Taupo checkade vi in på campingen, käkade en snabb lunch och gick sedan till badlandet i anslutning till campingen. Här fanns flera mineralpooler uppvärmda av naturen. Medan Jonas och jag låg i stora varma pooler åkte barnen vattenrutschkana tills de knappt orkade mer. ”Jag har åkt minst 40 gånger”, sa Uno och Nanna hade ont i både rumpan och ryggen efter alla åk. Det var underbart att se dem ha så kul!

Dagens första äventyr var zorbing. Både Jonas och jag minns det med glädje från förra gången vi var här. Lite som en riktigt bra och lite blöt berg- och dalbana.

Vi fick dela upp oss i par och så blev vi körda i en fuktig foljabuss upp på kullen där starten går. Det fanns ett varmt spabad vi kunde lägga oss i innan det var vår tur. Nanna och jag startade. Denna gång hade vi valt sidevinder så vi åkte zickzack nerför kullen. Det var precis lika fnissigt som förra gången. Ett riktigt bra sätt att starta en dag.

Vi stannade till påcampingen för att lämna våra blöta badkläder och hämta upp en picknicklunch. Ett litet stopp på Outdoorsman först för att fixa en adapter till vårt gaskök. De var otroligt service minded och Jonas fick precis vad han skulle ha. Dessutom blev expediten sur på Kathmandupersonalen som hade gett honom en adapter som inte fungerade. ”Go back and tell them to shove it where it fits”, var hennes kommentar 😁

Redwood forest var enormt mäktig. Vi gick en liten promenad. Nanna blev trött nästan på en gång och vi fick lirka lite för att få med henne. Då hon fick kameran gick det lite bättre. När Nanna sedan blev glad surade Uno till. Nåja, det blev en ganska mysig runda i alla fall,

Frå Redwood-träden åkte vi vidare mot Okuru falls. Förra gången Jonas och jag var här åkte vi ner för fallen i en gummibåt. Denna gången fick vi nöja oss med att titta på andra som åkte. Det fanns en fin lite promenad där vi kunde se både floden och flera fall och en häftig grotta.

På kvällen hade vi filmmys i tältet. Mysig avslutning på en både kul och ibland lite småtjurig dag.

Tältet klarade regnet! Det kändes helt torrt här inne då vi vaknade, men det luktade svavel… Jag vaknade av fisdoft kan man säga och det var inte någon här i tältet som var skyldig. Det är sådant man får stå ut med då man bor i Rotorua antar jag.Morgonen bjöd på sol och värme och efter frukost gick vi in till city. Annandagsrean på Kathmandu lockade. Vi gjorde alla lyckade fynd 😁När vi hade ätit lunch blev vi upphämtade av en tjej från Canopy tours. Nu var det dags för zip line. Vi blev omhändertagna av två killar, Jessie och Bessie som gav oss selar, hjälmar och diverse kabinhakar. Sen körde de oss till Dancery scenic reserve där vi skulle ta oss upp i trädtopparna. Alla var väldigt förväntansfulla.Första zip linen var läskig. Det känns inte helt naturligt att sätta sig rakt ut i luften och åka iväg på en vajer, men det var häftigt. På turen fick vi åka flera olika zip lines med olika längd och olika lutning. Dessutom fick vi gå på hängbroar och genom den superhäftiga skogen. Jessie och Bessie berättade också en hel del om skogens träd och fåglar. De berättade även om det tidsödande arbetet med att försöka utrota skadedjur som råttor, opossums och stout (liknar en vessla). Anledningen till att man vill få bort dessa djur är att de förstör både växt- och fågellivet i skogen. Under de år de har arbetat med olika typer av fällor har de sett en ganska stor förbättring och de har nu utökat ”jakten” och även fått nya mer effektiva fällor.

Vi var alla lite höga på adrenalin efter detta äventyr. Barnen var oerhört modiga och det blev en upplevelse som vi sent ska glömma.På kvällen, efter bubbelvin och middag, satte vi oss i de uppvärmda mineralpoolerna som finns här på campingen. Det blev en bra avslutning på en fantastisk dag.