Uddmans äventyr

Vi har blivit riktigt bra på att packa ihop tältet nu. Idag gick det riktigt snabbt och vi var på väg en stund innan 10. Vi hade en bit att åka idag för att ta oss till Wellington.

Vi lämnade Taupo bakom oss och styrde mot Mount Tongariro. Det är en mäktig syn! Att detta är ett vulkanland är svårt att missa. Här runt Taupo är det väldigt tydligt. Tauposjön blev till för ca 2000 år sedan i ett vulkanutbrott. Bergskedjan består av flera vulkaner och på många platser bubblar det i marken av värmen från jordens inre. Lite läskigt är det med tanke på vad som hände på White Island då vi var på väg hit. Naturens krafter är ju otroligt starka. På flera ställen har vi läst informationsskyltar som berättar om vad man ska göra om man hör en signal som varnar för tsunamis eller jordbävningar.

Det var ett skiftande landskap vi åkte igenom idag. Runt Mount Tongariro är det väldigt kyligt och kargt och när man kommer lite längre söderut är det otroligt kuperat med massa gröna kullar fyllda av får och kor. Det måste vara ett ganska lantbrukstätt område.

Vi stannade till på en rastplats i en liten ort som hette Huntersville där vi testade vårt gaskök för första gången. Det gick finfint – pasta med pesto gick ner som om det vore en riktig lyxlunch 😁

Jag längtade lite efter havet och kaffe och efter att vi kommit en bit längre ner mot Wellington var det ingen lång omväg för att komma till en strand. Vi tog alla något att dricka och gick en liten runda ner till stranden. Det blåste ganska ordentligt och de flesta som var i vattnet hade en body board. Det var bara en liten bit av stranden som man fick bada på och där stod säkert sex badvakter och kikade ut på de som var i vattnet.

Efter kaffepausen hade vi inte långt kvar till Wellington. Det gick bra trots att jag nästan glömde bort att köra vänstertrafik i en korsning 😲 Vi letade oss fram till Colette och Gregs hus, hittade nyckel och kunde ta oss in. Skönt att få sova i en säng i några dagar, även om jag sover oväntat bra på liggunderlaget i tältet.

Idag hade vi bara en kort resa för att ta oss till Taupo. Vi stannade till halvvägs vid Wai-o-tapo för att se bubblande lera och rykande mark. Det känns som man är ganska nära jordens inre här. Vi gick en runda för att se olika pölar i skiftande färger. Det luktar inte särskilt gott så vi var alla lite avundsjuka på Jonas idag.

Väl framme i Taupo checkade vi in på campingen, käkade en snabb lunch och gick sedan till badlandet i anslutning till campingen. Här fanns flera mineralpooler uppvärmda av naturen. Medan Jonas och jag låg i stora varma pooler åkte barnen vattenrutschkana tills de knappt orkade mer. ”Jag har åkt minst 40 gånger”, sa Uno och Nanna hade ont i både rumpan och ryggen efter alla åk. Det var underbart att se dem ha så kul!

Dagens första äventyr var zorbing. Både Jonas och jag minns det med glädje från förra gången vi var här. Lite som en riktigt bra och lite blöt berg- och dalbana.

Vi fick dela upp oss i par och så blev vi körda i en fuktig foljabuss upp på kullen där starten går. Det fanns ett varmt spabad vi kunde lägga oss i innan det var vår tur. Nanna och jag startade. Denna gång hade vi valt sidevinder så vi åkte zickzack nerför kullen. Det var precis lika fnissigt som förra gången. Ett riktigt bra sätt att starta en dag.

Vi stannade till påcampingen för att lämna våra blöta badkläder och hämta upp en picknicklunch. Ett litet stopp på Outdoorsman först för att fixa en adapter till vårt gaskök. De var otroligt service minded och Jonas fick precis vad han skulle ha. Dessutom blev expediten sur på Kathmandupersonalen som hade gett honom en adapter som inte fungerade. ”Go back and tell them to shove it where it fits”, var hennes kommentar 😁

Redwood forest var enormt mäktig. Vi gick en liten promenad. Nanna blev trött nästan på en gång och vi fick lirka lite för att få med henne. Då hon fick kameran gick det lite bättre. När Nanna sedan blev glad surade Uno till. Nåja, det blev en ganska mysig runda i alla fall,

Frå Redwood-träden åkte vi vidare mot Okuru falls. Förra gången Jonas och jag var här åkte vi ner för fallen i en gummibåt. Denna gången fick vi nöja oss med att titta på andra som åkte. Det fanns en fin lite promenad där vi kunde se både floden och flera fall och en häftig grotta.

På kvällen hade vi filmmys i tältet. Mysig avslutning på en både kul och ibland lite småtjurig dag.

Tältet klarade regnet! Det kändes helt torrt här inne då vi vaknade, men det luktade svavel… Jag vaknade av fisdoft kan man säga och det var inte någon här i tältet som var skyldig. Det är sådant man får stå ut med då man bor i Rotorua antar jag.Morgonen bjöd på sol och värme och efter frukost gick vi in till city. Annandagsrean på Kathmandu lockade. Vi gjorde alla lyckade fynd 😁När vi hade ätit lunch blev vi upphämtade av en tjej från Canopy tours. Nu var det dags för zip line. Vi blev omhändertagna av två killar, Jessie och Bessie som gav oss selar, hjälmar och diverse kabinhakar. Sen körde de oss till Dancery scenic reserve där vi skulle ta oss upp i trädtopparna. Alla var väldigt förväntansfulla.Första zip linen var läskig. Det känns inte helt naturligt att sätta sig rakt ut i luften och åka iväg på en vajer, men det var häftigt. På turen fick vi åka flera olika zip lines med olika längd och olika lutning. Dessutom fick vi gå på hängbroar och genom den superhäftiga skogen. Jessie och Bessie berättade också en hel del om skogens träd och fåglar. De berättade även om det tidsödande arbetet med att försöka utrota skadedjur som råttor, opossums och stout (liknar en vessla). Anledningen till att man vill få bort dessa djur är att de förstör både växt- och fågellivet i skogen. Under de år de har arbetat med olika typer av fällor har de sett en ganska stor förbättring och de har nu utökat ”jakten” och även fått nya mer effektiva fällor.

Vi var alla lite höga på adrenalin efter detta äventyr. Barnen var oerhört modiga och det blev en upplevelse som vi sent ska glömma.På kvällen, efter bubbelvin och middag, satte vi oss i de uppvärmda mineralpoolerna som finns här på campingen. Det blev en bra avslutning på en fantastisk dag.

Efter en serverad frukost tillsammans med ett tyskt par som bodde på samma BnB satte vi oss i bilen igen för att köra söderut.

I dag skulle vi passera Auckland igen för att ta oss vidare mot Rotorua. Det gick bra. Kanske var det många som var hemma och firade jul för trafiken rullade på riktigt bra. En lite mindre kö, men det var allt. Skönt!

I dag var vägarna lite rakare och större än de senaste dagarna och efter ett tag började barnen tröttna. Vi fick distrahera dem med koräkning, vilket visade sig vara ganska omöjligt med tanke på mängden kor i hagarna längs vägen 😁

Tidig eftermiddag var vi framme vid nästa camping. Här ska vi bo i tre nätter. På campingen finns en mineralpool och en annan uppvärmd pool, förutom barnpoolen förstås. Det märks att de har gratis varmvatten från underjorden här.

Just nu sitter vi alla fyra inne i tältet och lyssnar på regnet som öser ner mot tältduken. Nu får vi se om vårt nya tält står emot regn lika bra som det klarade av starka vindar.

Jag väckte barnen med lite julsånger. Vi sover alla riktigt bra i vårt tält och det är inte alltid lätt att ta sig upp på morgonen. Det är mysigt att ligga och lyssna på fåglarna som kvittrar, men i dag hade vi en ganska lång bilfärd framför oss så vi behövde komma iväg i rimlig tid. Frukosten denna julafton kunde vi äta utomhus i solen.

Vår plan var att köra söderut via västkusten för att komma igenom kauriskogarna. På snirkliga vägar kom vi till Narrow där vi kunde ta en färja över till Rawene för att komma över floden Hokianga. Eftersom vi kom fram strax efter en färja hade gått fick vi vänta en stund på nästa. Uno började bli hungrig och vi fick hitta en nödlösningslunch i en liten food truck vid färjan. Det blev en friterad hot dog på pinne. Ingen smaksensation direkt 😁

Då vi kört igenom Rawene började det bli riktigt kringelikrokiga vägar igen och mycket uppför och nerför. Barnen hängde med från baksätet och räknade sekunder mellan höger- och vänsterkurvorna. Efter en stund kom vi in i kauriskogen, en riktig nyazeeländsk regnskog med massa stora ormbunksträd blandat med enorma kauriträd och buskar där kiwifåglarna gillar att hålla till.

Vi stannade på två platser för att vandra in i skogen och se riktigt mäktiga träd.

Man måste rengöra sina skor ordentligt och endast hålla sig på utmärkta stigar då man besöker kauriskogen, eftersom trädens rötter är oerhört känsliga för okända bakterier som kan fastna i skosulorna. Tyvärr har många stora träd dött på grund av att man har varit oaktsam, men nu gör man allt för att informera för att minska risken för att fler träd ska drabbas av sjukdomar.

Eftersom många affärer, restauranger och turistattraktioner är stängda på juldagen fick vi stanna till i en liten stad för att köpa på oss lite mat inför morgondagen. Vi hittade en restaurang i närheten av vårt BnB där vi bokade bord så att vi skulle kunna få någon typ av julmiddag.

Vid 18-tiden var vi framme i Sandspit där vi hade bokat ett rum för natten. Det var ett rum med en makalös utsikt.

Vi tog bilen till Matakana där vi bokat bord på ”the village pub”. Ett jättemysigt ställe där vi alla var väldigt nöjda med våra beställningar. Någon riktig julkänsla infann sig inte riktigt, men det var en väldigt mysig kväll. Barnen fick sina julklappar – tre äventyr på denna resa.

Tillbaka på vårt rum festade vi med underbart mogen mango, jordgubbar och blåbär. Barnen hade fixat fina julklappar till oss och verkade nästan lika förtjusta i att ge bort dem som att få sina egna. Härligt!

Efter frukost åkte vi norrut igen nu var målet att nå den allra nordligaste spetsen av landet, Cape Reinga. Vägen var oerhört kringelikrokig, men vi kom fram. Otroligt mäktig natur med höga kullar, vida vyer och massa kor och får.

Vid Cape Reinga gick vi till fyren. På vägen dit kunde man läsa om maoriernas tro att detta är platsen där själen lämnar kroppen. Det är inte så underligt att man tänker så. Här ser man verkligen bara hav och himmel!

Efter fyren åkte vi söderut igen och letade oss fram till ”the giant sand dunes” där vi hyrde surfbrädor så att vi kunde åka nerför sanddynerna. Det var häftigt!

Vi gjorde också en avstickare till Ninety mile beach. En bil hade kört fast ner mot stranden och när de väl lyckats få loss den fastnade en buss. Det verkar ganska vanligt och busschaufförerna fixade det med några skyfflar.

Barnen badade i poolen och Jonas redigerade foton.

På kvällen satte vi oss på en plats med utsikt över floden intill campingen och läste boken Ylvania.

Så var det dags för oss att vika ihop vårt tält och ge oss av ännu längre norrut. Vi började med att stanna till vid Huka falls för att se ännu ett vackert vattenfall. På parkeringen gick det runt en massa höns och tuppar och barnen fick syn på några små kycklingar.

Landskapet blir allt vildare ju längre norrut man kommer och det blir också mer lantligt. Det märks att man odlar grönsaker, frukt och har djur, eftersom det säljs många olika produkter längs vägen. Vi stannade till vid en liten bod där man kunde plocka till sig avokado och lägga en peng i en kassa. Lyx!Vi stannade till vid en fantastiskt vacker strand för att äta en medhavd picknick- lunch. Riktigt härligt stopp som fick alla på gott humör.

Framme vid vår nya camping fick vi slåss lite med tältduken då det blåste rejält. Till slut stod det dock upp och var ordentligt fäst i marken. När allt var i ordning gick vi en runda för att se om vi kunde hitta någonstans att bada. Det fick bli ett dopp i floden som rinner här intill campingen.

Jonas fixade risotto, jag grillade och barnen överraskade med att duka fint i tältet.

Morgonen bjöd på lite sol och lite regn. Efter frukost gav vi oss av mot Paihia på en liten stig längs havet. Otroligt vackert! Vi stannade till vid ett av alla christmas trees där en hel flock med tui-fåglar hade samlats. De har så himla roliga ljud för sig. De låter riktigt exotiska.

I Paihia hittade vi en båt som tog oss till Russel, NZs första huvudstad. Det var en mycket söt liten stad, där vi ganska snabbt hittade en thai-restaurang där vi kunde stilla hungern. Mycket god mat som alla var nöjda med. Vi var också nöjda med att vi satt inomhus för plötsligen öppnade sig himlen och regnet öste ner. När vi hade ätit klart sken solen igen. Vi gick till ett museum, men nöjde oss med att titta i shopen och jag fick en god kopp kaffe som avnjöts i solen i trädgården utanför caféet. Nanna köpte en underbart fin kiwi-fågel som ska fungera som dörrstopp. Hon kommer ha den som gosedjur förstås.

När vi var nöjda med Russel gick vi mot båten för att ta oss tillbaka till Paihia, men på vägen gick vi förbi the Town Hall, där de hade en pop-up market. Redan utanför lokalen stötte vi på en äldre herre gjorde ballongdjur till barnen och gav dem varsin Magic cube. Inne i lokalen träffade vi en riktig sjöbuse som sålde böcker som han hade skrivit. Den mest fascinerande handlade om en seglats till Antarktis som två av hans söner hade tagit med honom på. Otroligt spännande att lyssna på honom och Jonas köpte hans bok så vi kan läsa mer.

Eftersom barnen var lite trötta då vi kom tillbaka till Paihia gick Jonas ensam tillbaka till campingen och hämtade bilen. Under tiden hann barnen och jag titta i lite affärer, köpa sushi till Uno och ta det lugnt i en park.Innan vi återvände till campingen i bil handlade vi lite mat till kommande dagar.

Jag fick en liten sång innan vi steg upp för att äta frukost och till frukost sjöng Nanna och Agnes igen. De hade gjort små fina teckningar och ett halsband med en snäcka.När barnen hade kommit iväg till skolan packade vi ihop våra saker och körde norrut mot Paihia.Vi stannade till i Whangarei för att äta lunch. Det blev indiskt i dag. Uno var glad, men Nanna hade hellre ätit thai. Nåja, det är svårt att få dem att vara nöjda båda två på samma gång har vi insett. I Whangarei fanns ett fint vattenfall som vi stannade till vid.Efter lunch och vattenfall körde vi vidare och kom så fram till vår första camping där vi skulle sätta upp vårt nya tält för första gången. Vi fick en plats med fin utsikt över vattnet och vi lyckades få upp både tält och ”vardagsrum”.Uno och Jonas fixade födelsedagsmiddag, pasta med bacon och tomatsås. Det blev riktigt gott. Vi somnade sedan sött i tältet, som känns enormt jämfört med våra tidigare tält.