Hemleverans i Frankrike

Vi har vid några tillfällen beställt saker med hemleverans här i Antibes och varje gång fungerar det lite olika.

  • Vi köpte en garderob och en bordsskiva och för att få det billigaste priset skulle vi beställa på nätet och få gratis hemleverans. Bordsskivan skulle komma för sig och garderoben några dagar senare. Bordsskivan levererades som den skulle, men inte vid vår dörr utan ute på gatan tvärs över torget. Som tur var fanns David på plats som kunde hjälpa Jonas att bära. Vi fick ett datum och en ungefärlig tid då de skulle komma med vår garderob. Samma dag som den skulle ha levererats ringer transportföretaget och berättar att de inte kan hitta vår garderob i sitt lager. De undrar vad det är vi har beställt och lovar att höra av sig igen. Castorama, som vi har köpt garderoben från, vet ingenting om detta då vi ringer dem. Två dagar senare får vi ett samtal om att de kommer leverera vår garderob om en halvtimme. Bra att vi var hemma! En kille lämnar av två paket på totalt 80 kg nedanför vår trappa och vi får själva kånka upp dem i lägenheten. Betyg: pas bien
  • Jag köpte ett klädesplagg och fick två dagar senare ett meddelande om att jag kunde gå och hämta mitt paket på en affär några kvarter bort. Ungefär som det fungerar hemma, faktiskt. Jag hade tyvärr klickat hem fel klädesplagg, men kunde returnera paketet på samma ställe och beställa nytt. Två dagar senare kunde jag hämta upp rätt klädesplagg. Betyg: très bien
  • Vi köpte lite olika saker från ett stort svenskt möbelföretag som nyss har etablerat sig i Nice och fick då vi hade betalat veta när sakerna skulle levereras hem. Vi skulle få två leveranser, eftersom alla saker inte fanns på lager. Första leveransen skulle komma mellan 12 och 17. Klockan 17.05 ringer transportföretaget och berättar att de är lite sena. De kom vid 18 och ställde sig mitt i vägen längs med hamnen, eftersom de inte hade kollat upp hur man tar sig igenom spärrarna som blockerar infart på vår gata. De var dock vänliga och hjälpte oss att köra sakerna på sin pirra fram till vår trappuppgång. Vi väntar fortfarande på leverans nummer två och delar av leverans nummer ett kom aldrig, eftersom den produkten var slut på lager. Vi har fått en dag och en tid för leverans nummer två. Vi får se hur det går. Betyg: bien
  • Jonas beställde en musmatta på franska Amazon och fick en dag och tidsintervall för leverans (8:00-17:00). På morgonen ringde Jonas telefon en signal. och ingen hann svara innan den som ringt hade lagt på. Eftersom det var ett okänt franskt nummer ringde inte Jonas upp igen, men insåg senare under dagen att det förmodligen var leveransen av ersättningskameran. Efter lite stök fick han ett nytt leveransdatum och denna gång var vi ännu snabbare på att svara i telefonen och fick då paketet inom 30 min. Betyg: assez bien
  • Vår GoPro-kamera fick vatten i sig och Jonas ordnade så att han kunde få en ny. Även här fick han en dag då den skulle levereras. Leveranstiden var mellan 9 och 17! Denna gång ringde leverantören på vår porttelefon och Jonas sprang ner för trappan för att möta upp. Då fanns det ingen där… Eftersom det stod en transportbil på tomgång på gatan stannade Jonas kvar och fem minuter senare kom det en kille med ett paket – som innehöll en ny kamera 🙂 Betyg: assez bien
  • Jonas beställde också en karta över italienska alperna. Efter lång väntan utan besked gick han in på deras hemsida och kunde då läsa att kartan skickats tillbaka till leverantören då de inte kunnat leverera till vår adress! Oklart varför. Betyg: pas bien

Jag inser att jag inte får så mycket hemlevererat i Sverige. Där hämtar jag det mesta själv i butik. Kanske är det lika krångligt hemma som här, med den skillnaden att man förstår vad de säger då de ringer. Flera gånger har jag försökt få dem att prata lite långsammare för att jag ska hinna hänga med i vad de säger, men det fungerar väldigt sällan. De säger samma sak igen i samma hastighet följt av en suck :-). Någon gång har de kopplat mig vidare till en kollega som kan engelska.

Skaffa mobilabonnemang i Frankrike

Vi begav oss till Orange (största teleoperatören i Frankrike, vad jag vet) för att skaffa ett mobilabonnemang till mig. Vi hade varit där tidigare för att fråga vilka papper vi behövde och förstod att vi behövde:
1. mitt pass
2. ett boendebevis – vanligtvis en faktura från elbolaget eller ett boendebevis från elbolaget
3. Ett IBAN-nummer till mitt franska konto.

Eftersom vi dagen innan hade fixat ett bankkonto och Jonas hade fått ett boendebevis från EDF (franska elbolaget) med båda våra namn på, kände jag mig rustad.

Väl på Orange togs vi emot av en man som frågade i vilket ärende vi var där och vad vi hette. Det verkar inte vara så populärt med nummerlappar i Frankrike. Här registrerar man sig med namn innan man ställer/sätter sig i kö och sedan blir man uppropad. I mitt fall som ”Madam Uddman”. Efter en ganska lång väntan blev jag uppropad och fick träffa Emma. Jag berättade vad det var för typ av abonnemang jag behövde och lämnade fram alla mina papper. Emma tittade snabbt på mina papper och sa att jag behövde en elfaktura som inte är äldre än tre månader. Boendebeviset kunde de inte godkänna (trots att det var det vi hade fått information om då vi frågade förra gången). Jag berättade då för henne att vi inte kan få någon ny elfaktura från EDF, eftersom vi betalar på helår och senast vi betalade var i mars.

– Jag vet det, men det vet inte datorn, sa Emma då.

Det kändes ungefär som i Little Britain ”computer says no”. Och där tog möjligheten för mig att skaffa ett abonnemang slut…

Som tur var ordnade Jonas ett abonnemang på Orange redan i våras då vi var här. Då var ju elfakturan fortfarande giltig. Emma berättade att hon kunde skriva kontraktet på Jonas, men skriva in mitt IBAN så att jag själv betalar för abonnemanget.

– Ok, då kör vi på det, sa jag.

Då Jonas hade gett Emma sitt telefonnummer behövde hon hans ID.

– Detta ser ut som ett körkort sa Emma. Det är inget ID. Jag behöver ett pass.

Jag försökte förklara att i Sverige fungerar ju vår körkort som ID, men här har man tydligen olika kort. Jonas hade naturligtvis inte med sig sitt pass, men efter lite funderingar kom vi fram till att han hade scannat våra pass för att skicka till banken någon dag tidigare. Som tur var godkände Emmas dator ett scannat pass och Jonas kunde få ett andra kontrakt med Orange.

Nu har alltså även jag ett franskt telefonnummer! Det tog bara 1,5 timme att fixa 🙂