Livet och planerna tar en paus

Våra Nya Zeeland-planer har fått ta en paus. Ingen vet i dag när det kan bli aktuellt att resa internationellt igen. Coronan håller oss på hemmaplan ett tag till. Nya Zeeland ligger ju dock kvar och vissa saker kan vi börja förbereda. Jag ska t.ex. ta mig samman och reda ut vad jag behöver för att kunna få min lärarexamen validerad. Än så länge har jag bara nosat lite på alla formulär och regler, men jag ska försöka ta tag i det nu då jag faktiskt har en dag ledigt i veckan. Ja, jag har gått ner till 75 % igen och har nu lediga fredagar.

Något som på riktigt har pausat våra planer är att farmor Lena har blivit sjuk. Hon behandlas nu för akut leukemi och eftersom det ännu så länge är väldigt tidigt i processen vet vi inte så mycket om hur det kommer att gå. Hela corona-situationen gör det ännu svårare på något vis. Även om vi säkert inte hade varit välkomna att besöka henne just nu då hon är oerhört infektionskänslig känns det nu som att vi är helt låsta. Livet har satts på paus på flera olika plan!

Måndag 13/1 och tisdag 14/1

Avresedag och hemkommardag

Vi hade ganska gott om tid att käka frukost, packa väskorna och köra till flygplatsen. Det var skönt att slippa jäkta!

Allt gick ner i väskorna med hjälp av den extra bagen vi införskaffat. Vi fick ju veta på vägen hit att antal kollin inte spelar roll, utan det är den samlade vikten som inte får överstiga maxgränsen. Ganska smart.

Uno lyckades få till en nalle i mjölkskummet på min morgonkaffe

Vi körde genom Auckland till flygplatsen, Jonas lämnade av oss och åkte för att lämna tillbaka bilen. Det var inga problem vid återlämningen och han var snabbt tillbaka på terminalen. Vi åt lunch innan vi checkade in. Allt flöt på som det skulle och vi var snart vid gaten.

Redo för 17 + 6 timmars flygning

Det var lite skönt att ha de 17 timmarnas flygning först. De är ganska dryga, men det gick bra. Barnen var superduktiga och det var först på tåget från Kastrup som de började tröttstimma. De reagerade likadant då vi kom till NZ. Då Jonas och jag bara vill ha tyst och lugnt börjar de stimma. Förmodligen är detta deras sätt att hantera tröttheten. Inte alltid en bra kombination med vårt behov av tystnad och stillhet 🙄

Det fanns ingen taxi – alla chaufförer körde skolbuss – så vi fick ta bussen till vandrarhemmet och så gick Jonas och hämtade bilen.

Det är spännande och härligt att vara på resande fot men det är alltid lika befriande underbart att komma hem! Från Aucklands sol hamnade vi i ett grått och regnigt Långstorp, men det är inte så tokigt det heller. Särskilt inte när vi har fina veckor och fantastiska äventyr att se tillbaka på.

Gråväder i Långstorp

Nu kämpar vi alla för att hålla oss vakna så länge som möjligt för att försöka komma i rätt tidszon igen. Det går sådär. Barnen har somnat 🤗

Söndag 12/1

Sista hela dagen i NZ … för den här gången 😁

Martin, Katja och barnen åt frukost med oss och sedan åkte de iväg i sin välpackade bil för en veckas camping. Vi vinkade av dem och barnen ser redan fram emot att få träffa dem här i Sverige till sommaren.

Barnen hade lite olika önskemål, men jag ville gärna lapa i mig den sista D-votaminen och önskade därför en eftermiddag på stranden. Till slut blev det Nanna och jag som var på stranden medan Jonas och Uno åkte för att se ”Star Wars”.

Vi hade en mysig dag på Long Bay Beach med sandslott, promenad, bad och lite fika. Det var skönt att få så mycket ljus. Om jag har förstått rätt så är det ganska grått hemma i Sverige så jag behöver lite extra solinjektion innan jag lämnar sommaren.

Det var riktigt varmt idag, men fläktade skönt på stranden.

På kvällen käkade vi och tog det lugnt. Packningen fick vänta till imorgon.

Lördag 11/1

Idag packade vi in oss i bilen igen, nu lite mer organiserat eftersom ungefär hälften skulle lämnas kvar på Waiheke inför nästa gång vi kommer hit. Nästa gång – ja, jag hoppas verkligen att det blir en sådan. Om vi jobbar för det kan det säkert bli så.

In i centrala Auckland gick resan. Vi lämnade av Jonas vid färjan och så gick barnen och jag längs med kajen in mot centrala Auckland. Vi såg flera enorma segelbåtar och fick senare veta att kvarteret vi gick igenom förberedde sig inför Americas cup 2021, genom infrastruktur, hotellbygge och utgrävning av hamnen. Det gick ganska snabbt att ta sig in till Sky Tower som var det främsta målet idag. Barnen tyckte att det var pirrigt att åka 51 våningar upp och utsikten var fantastisk en klar och solig dag som denna.

Det är häftigt med glasgolvet som gör att det känns som man går i luften. Vi åkte även upp till sky deck på våning 60 innan vi tog en fika i caféet. Efter Sky Tower gick vi till Albert park där vi hittade flera superhäftiga träd.

Efter en stund i parken började det suga i sushi-tarmen och vi tog oss in till shoppinggatorna igen för att hitta en restaurang. Till och med Nanna har börjat äta sushi nu, vilket gör allt lite enklare. Vi hittade ett ställe där man fick peka och välja själv och sen satte vi oss i skuggan under ett träd på ett torg och njöt.

Vi hade underhållning av en gatumusikant under lunchen. Snett emot torget där vi låg låg en jättefin bokhandel som vi gick in i för att botanisera lite. Jag köpte en novellsamling av Katherine Mansfield och Uno fick en av Roald Dahls böcker som han inte redan har läst. Nu blir utmaningen att läsa den på engelska! Vi vandrade längs kajen tillbaka till en lekplats intill färjeläget dit Jonas skulle komma. En jonglör hade en uppvisning som vi underhöll oss med tills Jonas hämtade upp oss. Så körde vi mot Torbay igen för att sova över hos Martin och Katja. Vi fixade lax, potatis och örtsås som vi bjöd familjen på. Det var uppskattat, både för att det smakade gott och för att de höll på att packa bilen inför en veckas camping. Barnen fick dessutom leka av sig ordentligt. Efter maten gick vi till barnens skola där barnen fick bada i poolen. Med simmössor på 😁

Fredag 10/1

Vi hade inga direkta planer idag utan sökte lite efter vad som fanns att se här i Hamilton. Vår första idé var att åka ut till kusten, men en titt på väderleken gjorde atg det kändes bättre att stanna här. Barnen ville hitta en rolig lekplats så det blev första stoppet.

Efter lekplatsen åkte vi till Hamilton Gardens, Hamiltons främsta turistmål. Hamilton Gardens ligger utmed Waikatofloden och marken har använt till skyttebana, sandupplägg och go-cartbana. Under 60-talet var området stadens soptipp, men redan på 50-talet arbetade man för att utveckla en offentlig park här. Under 80-talet påbörjades arbetet att anlägga trädgårdar och nu finns ett stort antal olika typer av trädgårdar här. Det är otroligt att man har kunnat anlägga så mycket olika trädgårdstyper under en så pass kort tid.

Den italienska trädgården

 

Dagens picknickställe, i skuggan av vildvin.

 

Den indiska trädgården där blommorna skulle likna en indisk matta.

 

En trädgård som försöker efterlikna den som beskrivs i Katherine Mansfields novell ”The Garden Party”.

 

Det var en otroligt vacker trädgård och den utökas varje år med nya typer av trädgårdar. Just nu höll man på att anlägga en ”fantasy garden” som skulle påminna om romantikens sagor och en surrealistisk trädgård.

Även här fanns en lekplats där barnen kunde springa av sig lite efter att vi ätit glass och druckit kaffe.

På kvällen tog vi fram vårt gaskök och Jonas fixade käk ute på vår balkong. Barnen badade dessutom i poolen, men jag tyckte att det kändes lite för kallt. Jag gjorde en liten utflykt för att köpa manuka-honung istället.

Torsdag 9/1

Idag hade vi ingen lång biltur innan vi stannade till i Otorohanga för att kika på kiwi-fåglar.

Vi såg fyra olika kiwi-fåglar även om de inte var helt lätta att få syn på. De är ju aktiva på natten så alla inhägnader med kiwi var endast sparsamt upplysta, ungefär som att månen lyste lite. De ser så fantastiskt häftiga ut med sin långa näbb och fjädrar som mer ser ut som päls.

Där fanns även andra fåglar som är specifika för NZ, t.ex. tui, kea och kaka. Vi såg även reptiler som gecko och tuatara. Tuataran tillhör en art reptiler som dog ut för ca 60 miljoner år sedan, vilket gör tuataran till en sorts levande fossil. Den kan bli 100 år gammal. Tyvärr är de, som många andra inhemska arter, hotade av inplanterade däggdjur som råttor och possum. Dessa ”pests” bekämpas hårt här och de har förmodligen världens bästa och mest effektiva rått- och possumfällor här i landet. Att det finns många possum ser man på vägarna eftersom det är tätt mellan överkörda djur.

Efter kiwisarna åt vi lunch innan vi fortsatte resan mot Hamilton där vi bokat hotellrum två nätter. Vi tog en liten promenad i stan efter att vi checkat in och åt middag på en mongolian barbeque. Barnen var väldigt nöjda! På väg tillbaka till hotellet läste vi att det var i denna stad som man först uppförde ”Little Rocky Horror Picture Show”. Vi fick försöka förklara för barnen vad det var, vilket visade sig vara en utmaning.

Onsdag 8/1

Den stora paddlardagen är äntligen här! Jonas och jag har verkligen sett fram emot att få paddla på Whanganui river igen. Vi hade gott om tid att käka frukost och packa picknick innan vi skulle få vår säkerhetsgenomgång och utrustning för att ge oss ut på floden. Denna delen av floden skulle vara lite trixig med ganska många forsar, men det kändes mest spännande. Uthyraren var ganska övertygad om att vi inte skulle kunna hålla oss på rätt köl hela färden. Vi blev ett ganska tungt ekipage. Barnen fick varsin extrastol som fästes i kanoten och sedan fick de i uppgift att sitta stilla och hålla balansen så snart det kom en fors. Även de var övertygade om att vi skulle välta, men efter varje fors vi klarade ökade deras förtroende för oss som kanotister 😁.Vi såg ett par välta och visst var flera av forsarna ganska kluriga, men också väldigt roliga. Vågorna gick relativt höga och det kom in en hel del vatten i kanoten. Nanna var duktig på att ösa! En dryg timme nerför floden bestämde vi oss för lunch och stannade till vid en kohage där vi kunde komma i land. Denna del av floden är inte alls lika vild som den vi paddlade förra gången, men ändå väldigt vacker med massa små vattenfall som kastar sig ut från höjderna längs med floden och träd som hänger ner över vattnet.En halvtimme innan vi var framme vid slutmålet fanns ett kafé som vi kunde klättra upp till, ”the Lavender Café”. Det var som att komma till en riktig oas. Doftande lavendelfält, urgullig personal och mycket gott kaffe. Här hade vi tid att sitta en stund och torka våra blöta byxor. Vi skulle bli upphämtade kl.15.45 och 15.44 la vi till vid den lilla stenstranden där vi kunde dra upp kanoten. Vi blev sedan körda tillbaka till startplatsen och vårt tält. Alla var väldigt nöjda med vår dagsutflykt och både jag och Jonas var glada att vi hade bestämt oss för att endast ta dagsturen och inte en tredagarstur som förra gången. Fyra och en halv timme i kanoten var alldeles lagom för barnen och jag känner mig inte riktigt mogen att styra och ta fart helt på egen hand. Det stora äventyret får vi ta då barnen är stora nog att hjälpa till att paddla ordentligt. På kvällen fixade vi chicken tikka masala på vårt gaskök och det blev en riktig succé. Då det började mörkna satte vi oss i tältet för att se sista delen i ringentriologin.

Tisdag 7/1

Ny bildag. Efter en god hotellfrukost stuvade vi in oss i Toyotan igen och körde norrut. Som tur är har vi hittat en bra bok ”Ismonstret” som vi kan lyssna på då vi kör. Det gör att barnen klarar längre sträckor utan att få fnatt eller börja kriga i baksätet. Vi stannade till för att äta lunch i en stad som heter Bulls – a place like no udder (juver). De hade verkligen spunnit vidare på sitt namn i denna stad. Const-a-bull (polisstationen), relieve-a-bull (offentlig toalett), forgive-a-bull (kyrkan) och cure-a-bull (läkarstationen) är bara några av dessa ordlekar. Denna stads vänort i England heter dessutom Cowes.

Efter Bulls valde vi att åka en väg som vi inte hade kört tidigare och kom då genom ett landskap som endast kan beskrivas som ”höga berg och djupa dalar”. Här gick också får lite varstans och betade och på ett ställe fick vi stanna för att släppa förbi en stor skock. Framåt eftermiddagen kom vi fram till Taumarunui där vi skulle tälta i två nätter på free camping och där vi också skulle hyra kanot och paddla. Efter att vi hade registrerat oss för morgondagens paddling hittade vi en plats där vi kunde sätta upp vårt tält. En mycket vacker plats med fin utsikt över landskapet. Vi fixade köttfärssås och spagetti på vårt gaskök och kände oss riktigt friluftsiga.

Måndag 6/1

Det blåste nästan storm i natt kändes det som. Tältet stod dock kvar, även om sömnen inte var den bästa. Eftersom vi hade en färja i Picton att hinna till fick vi en ovanligt tidig morgon. Barnen stuvade vi in i bilen och det mesta var packat igår kväll så det var bara tältet vi behövde plocka ihop. Det gick nog nästan på rekordtid. En holländsk man som bodde i husbil intill oss tyckte att vi hade ett fantastiskt teamwork 😊 Vad jag förstår så kan just tältuppsättning och nedtagning vara en källa till viss irritation i vissa förhållanden. Vi har dock klarat det fint.På slingriga vägar uppför och nerför tog vi oss till Picton för att säga hejdå till Sydön för denna gång. Abel Tasman är verkligen en av mina favoritplatser på jorden så hit kommer jag att återvända. Kanske kan Nelson vara ett alternativ om vi flyttar hit ett år.

Det var fint väder då vi åkte genom Marlborough Sounds och vi kunde stå ute och njuta av utsikten. Uno och Nanna var med i en teckningstävling för barn som de ordnade på färjan och Nanna vann! Hon fick 10 $ att handla för i den lilla affären och valde ett halsband med en liten kiwi-fågel och en leksak. Kul att de ropade upp hennes namn i högtalaren!

Väl framme i Wellington var det inte långt att köra till hotellet där vi skulle bo. Vi fick hjälp att parkera vår bil och sen hann vi med ett bad i hotellpoolen och en liten promenad i hamnen innan vi träffade Colette, Greg och Gus i hotellobbyn. Det var så roligt att träffa dem igen. De är verkligen lätta att umgås med. Efter ett glas vin och snack gick vi till restaurangen där vi hade bokat bord. Gott och trevligt! Vi fick en massa tips om var man kan bo och lite tips om jobbsökning. De hade planer på att åka till Europa så vi pratade lite om det också. Det är ju lite synd om de kanske ska till Sverige just då vi inte är hemma, men vi får kanske träffa dem här i NZ igen.

Kate Sheppard på promenad

På väg från restaurangen fick vi förklarat för oss vad de olika figurerna på rödlysena i Wellington förställer. Dels finns det några som har bilder på olika positioner i en kapa haka (maoridans), dels finns det en på en kvinna. Kvinnan hette Kate Sheppard och var en mycket känd suffragett här i NZ som kämpade för kvinnlig rösträtt. NZ var det första landet i världen som drev igenom allmän rösträtt, år 1893. Sedan 1991 är det faktiskt Kate som pryder den nyazeeländska tiodollarsedeln istället för drottning Elisabeth II.

Positioner i kapa haka

Tillbaka på hotellrummet somnade vi ganska snabbt allihop. Det var skönt att ligga i en säng igen efter några tältnätter!

Söndag 5/1

Idag hade vi bestämt oss för att gå en sträcka på the Abel Tasman trail. Vi hade bokat en water taxi som skulle ta oss från Marahau till Anchorage där vi skulle starta vår promenad. Det var riktigt festligt med vattentaxin. Den startade på land efter en traktor som körde långt ut i vattnet på den långgrunda stranden. Där kopplades traktorn av och motorn hade tillräckligt med vatten för att kunna backa båten ut från stranden.På väg mot Anchorage fick vi en liten guidad tur till ”the split apple rock” och sedan till en ö där pälssälarna samlas. De låg på stenarna som stora bruna korvar och kikade lite på oss då vi guppade förbi.

Vår dagspromenad startade med en rejäl uppförsbacke, men sen var det lätt att gå. Ganska plant och bra stig, med många utkikspunkter över det fantastiska landskapet.Nanna var inte på sitt bästa promenadhumör så vi fick locka med påhittade sagor och annat pepp. Lagom till lunch traskade vi ner till en drömstrand där vi kunde käka vår picknick. Vi hittade en underbar plats med både skugga och sol där vi satte oss. Vi passade också på att ta ett bad.Sanden här i Abel Tasman är gyllengul. Det beror på att stenen här innehåller mycket järn som oxiderar då det kommer i kontakt med vatten.

Det var perfekt promenadväder idag. Lagom varmt, sol då vi hade picknick och bad och lite molnigt då vi vandrade. Vi tog en liten paus för energipåfyllning på en annan strand där vi också kunde gå på toa.Efter ungefär fem timmars promenad var vi tillbaka i Marahau.