Tisdag 7/1

Ny bildag. Efter en god hotellfrukost stuvade vi in oss i Toyotan igen och körde norrut. Som tur är har vi hittat en bra bok ”Ismonstret” som vi kan lyssna på då vi kör. Det gör att barnen klarar längre sträckor utan att få fnatt eller börja kriga i baksätet. Vi stannade till för att äta lunch i en stad som heter Bulls – a place like no udder (juver). De hade verkligen spunnit vidare på sitt namn i denna stad. Const-a-bull (polisstationen), relieve-a-bull (offentlig toalett), forgive-a-bull (kyrkan) och cure-a-bull (läkarstationen) är bara några av dessa ordlekar. Denna stads vänort i England heter dessutom Cowes.

Efter Bulls valde vi att åka en väg som vi inte hade kört tidigare och kom då genom ett landskap som endast kan beskrivas som ”höga berg och djupa dalar”. Här gick också får lite varstans och betade och på ett ställe fick vi stanna för att släppa förbi en stor skock. Framåt eftermiddagen kom vi fram till Taumarunui där vi skulle tälta i två nätter på free camping och där vi också skulle hyra kanot och paddla. Efter att vi hade registrerat oss för morgondagens paddling hittade vi en plats där vi kunde sätta upp vårt tält. En mycket vacker plats med fin utsikt över landskapet. Vi fixade köttfärssås och spagetti på vårt gaskök och kände oss riktigt friluftsiga.

Måndag 6/1

Det blåste nästan storm i natt kändes det som. Tältet stod dock kvar, även om sömnen inte var den bästa. Eftersom vi hade en färja i Picton att hinna till fick vi en ovanligt tidig morgon. Barnen stuvade vi in i bilen och det mesta var packat igår kväll så det var bara tältet vi behövde plocka ihop. Det gick nog nästan på rekordtid. En holländsk man som bodde i husbil intill oss tyckte att vi hade ett fantastiskt teamwork 😊 Vad jag förstår så kan just tältuppsättning och nedtagning vara en källa till viss irritation i vissa förhållanden. Vi har dock klarat det fint.På slingriga vägar uppför och nerför tog vi oss till Picton för att säga hejdå till Sydön för denna gång. Abel Tasman är verkligen en av mina favoritplatser på jorden så hit kommer jag att återvända. Kanske kan Nelson vara ett alternativ om vi flyttar hit ett år.

Det var fint väder då vi åkte genom Marlborough Sounds och vi kunde stå ute och njuta av utsikten. Uno och Nanna var med i en teckningstävling för barn som de ordnade på färjan och Nanna vann! Hon fick 10 $ att handla för i den lilla affären och valde ett halsband med en liten kiwi-fågel och en leksak. Kul att de ropade upp hennes namn i högtalaren!

Väl framme i Wellington var det inte långt att köra till hotellet där vi skulle bo. Vi fick hjälp att parkera vår bil och sen hann vi med ett bad i hotellpoolen och en liten promenad i hamnen innan vi träffade Colette, Greg och Gus i hotellobbyn. Det var så roligt att träffa dem igen. De är verkligen lätta att umgås med. Efter ett glas vin och snack gick vi till restaurangen där vi hade bokat bord. Gott och trevligt! Vi fick en massa tips om var man kan bo och lite tips om jobbsökning. De hade planer på att åka till Europa så vi pratade lite om det också. Det är ju lite synd om de kanske ska till Sverige just då vi inte är hemma, men vi får kanske träffa dem här i NZ igen.

Kate Sheppard på promenad

På väg från restaurangen fick vi förklarat för oss vad de olika figurerna på rödlysena i Wellington förställer. Dels finns det några som har bilder på olika positioner i en kapa haka (maoridans), dels finns det en på en kvinna. Kvinnan hette Kate Sheppard och var en mycket känd suffragett här i NZ som kämpade för kvinnlig rösträtt. NZ var det första landet i världen som drev igenom allmän rösträtt, år 1893. Sedan 1991 är det faktiskt Kate som pryder den nyazeeländska tiodollarsedeln istället för drottning Elisabeth II.

Positioner i kapa haka

Tillbaka på hotellrummet somnade vi ganska snabbt allihop. Det var skönt att ligga i en säng igen efter några tältnätter!

Söndag 5/1

Idag hade vi bestämt oss för att gå en sträcka på the Abel Tasman trail. Vi hade bokat en water taxi som skulle ta oss från Marahau till Anchorage där vi skulle starta vår promenad. Det var riktigt festligt med vattentaxin. Den startade på land efter en traktor som körde långt ut i vattnet på den långgrunda stranden. Där kopplades traktorn av och motorn hade tillräckligt med vatten för att kunna backa båten ut från stranden.På väg mot Anchorage fick vi en liten guidad tur till ”the split apple rock” och sedan till en ö där pälssälarna samlas. De låg på stenarna som stora bruna korvar och kikade lite på oss då vi guppade förbi.

Vår dagspromenad startade med en rejäl uppförsbacke, men sen var det lätt att gå. Ganska plant och bra stig, med många utkikspunkter över det fantastiska landskapet.Nanna var inte på sitt bästa promenadhumör så vi fick locka med påhittade sagor och annat pepp. Lagom till lunch traskade vi ner till en drömstrand där vi kunde käka vår picknick. Vi hittade en underbar plats med både skugga och sol där vi satte oss. Vi passade också på att ta ett bad.Sanden här i Abel Tasman är gyllengul. Det beror på att stenen här innehåller mycket järn som oxiderar då det kommer i kontakt med vatten.

Det var perfekt promenadväder idag. Lagom varmt, sol då vi hade picknick och bad och lite molnigt då vi vandrade. Vi tog en liten paus för energipåfyllning på en annan strand där vi också kunde gå på toa.Efter ungefär fem timmars promenad var vi tillbaka i Marahau.

Lördag 4/1

Spännande äventyr idag. Vi skulle paddla kajak och se ”the split apple rock”. Barnen har ju aldrig paddlat kajak förut, så de var fulla av förväntan. Det blev en ovanligt tidig start på dagen så vi fick för ovanlighetens skull ställa en klocka. På vägentill Kaiteriteri, där vi skulle paddla, tog vi upp en liftare. En italienare som hade varit ute och rest i två och ett halvt år och nu försökte samla ihop pengar för att ta sig till Indien. Spännande! Ibland blir jag lite avundsjuk på de där 20/25-åringarna som kan göra lite som de själva vill och ta dagen lite mer som den kommer. Det finns ju så mycket spännande att se och göra!

På den fantastiskt fina stranden i Kaiteriteri träffade vi våra kajakguider för dagen och efter lite säkerhetsgenomgång och annan information satte vi oss i kajakerna och paddlade iväg. Det var rejäla vågor, men det gick toppenfint. Både Uno och Nanna klarade paddlandet mycket bra. Nanna var först lite rädd, men då Jonas berättade att han hade paddlat många gånger blev hon lugnad och kunde njuta av turen.När vi kommit en bit frågade Jonas guiden om hon trodde att vi skulle få se en säl. Hon trodde inte det, eftersom de oftast håller sig i grupp på en ö lite längre norrut. Knappt hade hon sagt det förrän hon såg en säl 😁 Den låg på en sten vid strandkanten och verkade vila sig. När vi kom närmare ville den visa upp sig lite och tog en liten ”promenad” på stenarna och la sig sedan och tittade på oss. Förmodligen var det en ung hanne som inte hade lyckats så bra med honorna och fått stryk av någon äldre hanne. Han hade gett sig av från de andra för att slicka såren, helt enkelt. Vi fortsatte en bit till och kom fram till ”the split apple rock”.Guiden berättade historien om de två gudarna, guden över havet och guden över land, som hade bråkat om vem som skulle få ägget och därmed kunna härska över hela världen. Guden över havet menade att det tillhörde honom eftersom det vid högvatten låg i vattnet. Guden över landet menade att det tillhörde honom eftersom det låg på land vid lågvatten. De började bråka och det hela slutade med att havsguden råkade kasta en yxa av jade på stenen istället för på den andra guden. Ägget delades och all kraft gick upp i himlen. Det gröna i jadeyxan spred sig i vattnet som nu är grönblått. Efter denna kamp insåg gudarna att det var fånigt att bråka om makt. De blev sams och beskyddar nu NZ tillsammans.På väg tillbaka till Kaiteriteri stannade vi på en strand och fikade. Här är så fantastiskt vackert! Uno tyckte att jag svängde lite dåligt i kajaken så vi bytte barn på väg tillbaka. Nanna var dock trött i armarna så det var mest jag som fick paddla 😊

Efter lite mathandling åkte vi till campingen och käkade lunch – BLT och mogen avokado. Vi har verkligen frossat i avokado här. De är helt perfekta och odlas här så man kan få dem i alla olika mognadsgrad. Vi hann med en liten runda till stranden på eftermiddagen. Det var skönt att bara ta det lugnt och barnen hittar alltid något att pyssla med då vi är där. Nanna fortsatte göra hus till krabborna.På kvällen satt vi i en soffa utomhus och tittade på ”Sagan om de två tornen”. Mysigt!

Fredag 3/1

Så var det dags att packa ihop igen och stuva in alla grejer i bilen. Vi börjar bli riktigt bra på att plocka ner tältet nu och Jonas har blivit expert på att få plats med allt i bilen. Första stopp idag var Takaka, en söt liten stad med massa caféer, små hippiebutiker och konstgallerier. Vi valde ett av caféerna för en kaffe och en andra frukost/en första lunch. Uno är nog på väg att förvandlas till hob här i ”sagan-om-ringen-land”, för han kräver mat fler gånger om dagen än hemma 😁 Det var riktigt gott kaffe på det här stället och allt som man kunde äta såg underbart gott ut. Jag köpte tre kokböcker som ägaren till caféet hade skrivit. Kul med lite matinspiration från NZ då vi kommer hem.Efter pausen i Takaka körde vi vidare på vindlande vägar mot Takaka hills och Ngaura caves. Vi fick en guidad tur som var riktigt bra och det var spännande nere i grottan. Barnen var mycket fascinerade av alla stalaktiter och stalakmiter.I den delen av grottan som kallas katedralen släckte guiden alla lampor och det blev verkligen kolsvart. Hon sjöng också en vacker sång på maori för att vi skulle få höra den fantastiska akustiken. Nere i grottan hade man hittat massa ben från moafåglar som en gång fanns i mängder här, men som nu tyvärr är utdöd. Fåglarna hade ramlat ner i grottan genom hål på markytan, där även människor och andra djur hade ramlat ner. Läskigt!

Efter grottan fortsatte vi mot vårt slutmål, Marahau där vi checkade in på the Barn. Det är ett fint ställe med bra gemensamma ytor och en härlig stämning. Här finns både tältplatser, sovsalar och små stugor. Jag hittade en hängstol där jag kunde slappa en stund.När vi fått lite mat i magen, tältet var uppe och alla hade fått vila eller springa av sig gick vi till stranden och njöt några timmar. Barnen hittade torkade små krabbor som de byggde en hel värld åt.Innan vi gick tillbaka till campingen stannade vi på ”the fat tui”, ett litet hamburgerhak med endast uteplatser där vi fick vänta länge på maten, men oj vilka burgare! På kvällen tog det i och blåste ordentligt och jag hade svårt att sova för det lät så mycket i tältet.

Torsdag 2/1

Idag tog vi en lugn dag. Vi behövde ha en dag då vi bara andades ut och inte gjorde något särskilt. Det blev en dag på stranden. Campingen vi bor vid ligger precis vid en flodmynning med stenstrand, men bara en kort bilväg bort hittade vi, efter campingvärdens tips, en fantastisk strand. Det blåste rejält då vi kom dit, men vi kunde gömma oss från vinden bakom en sanddyn och då var det riktigt skönt. Barnen hade fullt upp att upptäcka strandfynd och Jonas och jag fick massa tid att bara läsa. Underbart! Jag gick en lång vända på stranden. Det var många som stod och fiskade från stranden, så det var uppenbarligen en bra fiskestrand. Vi såg också några som skickade ut en hajliknande manick med en hel massa krokar på en lina och sedan kom de tillbaka någon timme senare och drog upp hela linan och vittjade krokarna på fisk. När barnen hade badat, alla hade fått solbehovet tillfredställt och vi kände att rastlösheten var på väg åkte vi tillbaka till campingen. Vi gick en liten sväng i Collingwood och käkade en glass. Det är ett pyttelitet samhälle, men ganska gulligt. På kvällen tittade vi på film i tältet och myste. Det rullade in moln över bergen och blev lite kyligt och ruggigt så det var skönt att krypa in i tältet och mysa under filtar.

Onsdag 1/1

Ännu en resdag. Vi packade ihop alla våra saker, sa hejdå till huset och åkte mot färjan som skulle ta oss mot Picton.Det tar ungefär tre och en halv timme med färjan och lite av den tiden fördrev vi med att äta lunch. Uno och Nanna ritade och Nanna fick en ansiktsmålning. Uno och jag kikade efter albatrosser, men såg tyvärr inga.Det är ett vackert inlopp, Marlborough sounds och kul att vara på sydön.

Från Picton till Collingwood, där vi skulle sätta upp tältet, är det tre timmars bilresa på ganska slingriga vägar. Vi stannade till i Nelson och hittade en riktigt bra hamburgerrestaurang, Burger Culture, där vi åt middag. Barnen var mycket nöjda!

Väl framme vi campingen var det bara att sätta upp tältet, vilket vi faktiskt hann innan det blev mörkt.

Tisdag 31/12 – nyårsafton

Även idag sov vi ut ordentligt och vaknade till en solig härlig morgon. Vi har hört av många att det alltid blåser och ofta regnar i Wellington, men idag var ett undantag som bekräftar den regeln. Solen sken från en klarblå himmel och det var ingen vind att tala om.

Efter frukost tog vi bussen ner till city och letade oss fram till Wellingtons cable car för att åka upp till botaniska trädgården. Det var ganska lång kö, men Jonas hann fixa lite mellanmål i en affär och barnen var tålmodiga (nästan hela tiden).Vi belönades med en fantastisk utsikt då vi steg ur längst upp i Botaniska trädgården och sen var det en vacker promenad nerför.Vi stannade till på en lekplats där barnen fick leka av sig och så var vi inne på en liten butik där vi fyndade glasögon, fröer och örhängen.

När vi kom ner till city igen hittade vi hotellet vi ska bo på då vi kommer hit igen om en vecka. Jag fick en kaffe i lobbyn och sen gick vi för att leta efter en restaurang där vi kan bjuda Colette och Greg på middag den 6:e. Det var lättare sagt än gjort. Utbudet blev lite för stort och till slut blev det den vi fått rekommenderat av en man som vi träffade på en camping norr om Auckland. Han bodde själv i Wellington och gav oss lite tips om vad vi skulle se och göra då vi var här. Vi får se vad det blir. Det viktigaste är ju ändå att vi träffas.

Colette och Gregs hus

Lite småtrötta kom vi hem till huset igen och Jonas och jag åkte för att handla lite. Det blev, efter barnens önskemål, tacos. Kanske ingen traditionell nyårsmiddag, men gott. Denna jul/nyår har ändå inte varit särskilt traditionell.Framåt kvällen åkte vi in till stan igen där det var lite jippo nere i hamnen med konsert och folkliv. Barnen var lite för trötta för att stanna till tolvslaget så vi åkte hem och skålade istället.

Måndag 30/12

Vi tog en ordentlig sovmorgon idag. Inget tält skulle packas ner och vi hade ingen brådska ut ur huset. Det var skönt att barnen fick sova så länge de ville och att vi kunde äta frukost i lugn och ro.

När vi samlat ihop oss kollade vi upp vilken buss vi kunde ta härifrån Karori ner till centrum. Vi fick gå en liten bit, men det var väldigt skönt att slippa köra bil i stan. Vi hoppade av på en av de större shoppinggatorna och gick mot det stora nationalmuseumet, Te Papa. På vägen dit hann vi bli lunchhungriga och för att stilla Unos sushilängtan hittade vi en japansk restaurang där vi kunde plocka till oss olika sushibitar som såg smarriga ut. Uno var väldigt nöjd.

Te Papa är väldigt stort och vi började näst högst upp och tog oss nedåt.

Ett konstverk i ett av utrymmena på muséet.

Först var det en utställning som berättade om immigrationen under de senaste 200 åren. Man kunde läsa om många livsöden, några med lyckliga slut och några med mindre lyckliga. En stor utställning berättade om maorierna och hur de först kom till NZ, men även om deras kultur som överlevt många prövnibgar. Där fanns en väldigt välgjord utställning om Gallipoli, men Nanna tyckte att den var otäck så vi fick snabbt gå igenom den. Utställningen bestod bland annat av berättelser om olika personer som varit med vid Gallipoli. Dessa personer hade Weta Studios gjort väldigt naturtrogna modeller av.

Vid en av utställningens personer kunde man lämna en vallmoblomma med ett meddelande

Jonas fick gå tillbaka på egen hand då barnen och jag såg på utställningen om NZs natur och djur. Utställningen om djur och natur var den absolut mest barnvänliga med mycket känna, titta, testa, måla och uppleva.

Det var lite kyligt när vi kom ut från muséet så vi hittade snabbt en buss som kunde ta oss tillbaka till huset. Vi stannade till vid en butik för att handla lite. Eftersom vi har ugn passade vi på att köpa kumara som vi kunde ugnsbaka. Riktigt mumsigt blev det!

Kvällen ägnade vi sedan åt att titta lite på vad vi kan hitta på i Abel Tasman. Enligt väderleksrapporten kan vi få riktigt fint väder där. Det vore härligt.

Söndag 29/12

Vi har blivit riktigt bra på att packa ihop tältet nu. Idag gick det riktigt snabbt och vi var på väg en stund innan 10. Vi hade en bit att åka idag för att ta oss till Wellington.

Vi lämnade Taupo bakom oss och styrde mot Mount Tongariro. Det är en mäktig syn! Att detta är ett vulkanland är svårt att missa. Här runt Taupo är det väldigt tydligt. Tauposjön blev till för ca 2000 år sedan i ett vulkanutbrott. Bergskedjan består av flera vulkaner och på många platser bubblar det i marken av värmen från jordens inre. Lite läskigt är det med tanke på vad som hände på White Island då vi var på väg hit. Naturens krafter är ju otroligt starka. På flera ställen har vi läst informationsskyltar som berättar om vad man ska göra om man hör en signal som varnar för tsunamis eller jordbävningar.

Lake Taupo med Mount Tongariro i bakgrunden

Det var ett skiftande landskap vi åkte igenom idag. Runt Mount Tongariro är det väldigt kyligt och kargt och när man kommer lite längre söderut är det otroligt kuperat med massa gröna kullar fyllda av får och kor. Det måste vara ett ganska lantbrukstätt område.

Vi stannade till på en rastplats i en liten ort som hette Huntersville där vi testade vårt gaskök för första gången. Det gick finfint – pasta med pesto gick ner som om det vore en riktig lyxlunch 😁

Jag längtade lite efter havet och kaffe och efter att vi kommit en bit längre ner mot Wellington var det ingen lång omväg för att komma till en strand. Vi tog alla något att dricka och gick en liten runda ner till stranden. Det blåste ganska ordentligt och de flesta som var i vattnet hade en body board. Det var bara en liten bit av stranden som man fick bada på och där stod säkert sex badvakter och kikade ut på de som var i vattnet.

Efter kaffepausen hade vi inte långt kvar till Wellington. Det gick bra trots att jag nästan glömde bort att köra vänstertrafik i en korsning 😲 Vi letade oss fram till Colette och Gregs hus, hittade nyckel och kunde ta oss in. Skönt att få sova i en säng i några dagar, även om jag sover oväntat bra på liggunderlaget i tältet.