Vi begav oss till Orange (största teleoperatören i Frankrike, vad jag vet) för att skaffa ett mobilabonnemang till mig. Vi hade varit där tidigare för att fråga vilka papper vi behövde och förstod att vi behövde:
1. mitt pass
2. ett boendebevis – vanligtvis en faktura från elbolaget eller ett boendebevis från elbolaget
3. Ett IBAN-nummer till mitt franska konto.
Eftersom vi dagen innan hade fixat ett bankkonto och Jonas hade fått ett boendebevis från EDF (franska elbolaget) med båda våra namn på, kände jag mig rustad.
Väl på Orange togs vi emot av en man som frågade i vilket ärende vi var där och vad vi hette. Det verkar inte vara så populärt med nummerlappar i Frankrike. Här registrerar man sig med namn innan man ställer/sätter sig i kö och sedan blir man uppropad. I mitt fall som ”Madam Uddman”. Efter en ganska lång väntan blev jag uppropad och fick träffa Emma. Jag berättade vad det var för typ av abonnemang jag behövde och lämnade fram alla mina papper. Emma tittade snabbt på mina papper och sa att jag behövde en elfaktura som inte är äldre än tre månader. Boendebeviset kunde de inte godkänna (trots att det var det vi hade fått information om då vi frågade förra gången). Jag berättade då för henne att vi inte kan få någon ny elfaktura från EDF, eftersom vi betalar på helår och senast vi betalade var i mars.
– Jag vet det, men det vet inte datorn, sa Emma då.
Det kändes ungefär som i Little Britain ”computer says no”. Och där tog möjligheten för mig att skaffa ett abonnemang slut…
Som tur var ordnade Jonas ett abonnemang på Orange redan i våras då vi var här. Då var ju elfakturan fortfarande giltig. Emma berättade att hon kunde skriva kontraktet på Jonas, men skriva in mitt IBAN så att jag själv betalar för abonnemanget.
– Ok, då kör vi på det, sa jag.
Då Jonas hade gett Emma sitt telefonnummer behövde hon hans ID.
– Detta ser ut som ett körkort sa Emma. Det är inget ID. Jag behöver ett pass.
Jag försökte förklara att i Sverige fungerar ju vår körkort som ID, men här har man tydligen olika kort. Jonas hade naturligtvis inte med sig sitt pass, men efter lite funderingar kom vi fram till att han hade scannat våra pass för att skicka till banken någon dag tidigare. Som tur var godkände Emmas dator ett scannat pass och Jonas kunde få ett andra kontrakt med Orange.
Nu har alltså även jag ett franskt telefonnummer! Det tog bara 1,5 timme att fixa 🙂