Avresedag och hemkommardag
Vi hade ganska gott om tid att käka frukost, packa väskorna och köra till flygplatsen. Det var skönt att slippa jäkta!
Allt gick ner i väskorna med hjälp av den extra bagen vi införskaffat. Vi fick ju veta på vägen hit att antal kollin inte spelar roll, utan det är den samlade vikten som inte får överstiga maxgränsen. Ganska smart.
Vi körde genom Auckland till flygplatsen, Jonas lämnade av oss och åkte för att lämna tillbaka bilen. Det var inga problem vid återlämningen och han var snabbt tillbaka på terminalen. Vi åt lunch innan vi checkade in. Allt flöt på som det skulle och vi var snart vid gaten.
Det var lite skönt att ha de 17 timmarnas flygning först. De är ganska dryga, men det gick bra. Barnen var superduktiga och det var först på tåget från Kastrup som de började tröttstimma. De reagerade likadant då vi kom till NZ. Då Jonas och jag bara vill ha tyst och lugnt börjar de stimma. Förmodligen är detta deras sätt att hantera tröttheten. Inte alltid en bra kombination med vårt behov av tystnad och stillhet 🙄
Det fanns ingen taxi – alla chaufförer körde skolbuss – så vi fick ta bussen till vandrarhemmet och så gick Jonas och hämtade bilen.
Det är spännande och härligt att vara på resande fot men det är alltid lika befriande underbart att komma hem! Från Aucklands sol hamnade vi i ett grått och regnigt Långstorp, men det är inte så tokigt det heller. Särskilt inte när vi har fina veckor och fantastiska äventyr att se tillbaka på.
Nu kämpar vi alla för att hålla oss vakna så länge som möjligt för att försöka komma i rätt tidszon igen. Det går sådär. Barnen har somnat 🤗