Kategori: Resan till NZ – starten på äventyret

Efter en serverad frukost tillsammans med ett tyskt par som bodde på samma BnB satte vi oss i bilen igen för att köra söderut.

I dag skulle vi passera Auckland igen för att ta oss vidare mot Rotorua. Det gick bra. Kanske var det många som var hemma och firade jul för trafiken rullade på riktigt bra. En lite mindre kö, men det var allt. Skönt!

I dag var vägarna lite rakare och större än de senaste dagarna och efter ett tag började barnen tröttna. Vi fick distrahera dem med koräkning, vilket visade sig vara ganska omöjligt med tanke på mängden kor i hagarna längs vägen 😁

Tidig eftermiddag var vi framme vid nästa camping. Här ska vi bo i tre nätter. På campingen finns en mineralpool och en annan uppvärmd pool, förutom barnpoolen förstås. Det märks att de har gratis varmvatten från underjorden här.

Just nu sitter vi alla fyra inne i tältet och lyssnar på regnet som öser ner mot tältduken. Nu får vi se om vårt nya tält står emot regn lika bra som det klarade av starka vindar.

Jag väckte barnen med lite julsånger. Vi sover alla riktigt bra i vårt tält och det är inte alltid lätt att ta sig upp på morgonen. Det är mysigt att ligga och lyssna på fåglarna som kvittrar, men i dag hade vi en ganska lång bilfärd framför oss så vi behövde komma iväg i rimlig tid. Frukosten denna julafton kunde vi äta utomhus i solen.

Vår plan var att köra söderut via västkusten för att komma igenom kauriskogarna. På snirkliga vägar kom vi till Narrow där vi kunde ta en färja över till Rawene för att komma över floden Hokianga. Eftersom vi kom fram strax efter en färja hade gått fick vi vänta en stund på nästa. Uno började bli hungrig och vi fick hitta en nödlösningslunch i en liten food truck vid färjan. Det blev en friterad hot dog på pinne. Ingen smaksensation direkt 😁

Då vi kört igenom Rawene började det bli riktigt kringelikrokiga vägar igen och mycket uppför och nerför. Barnen hängde med från baksätet och räknade sekunder mellan höger- och vänsterkurvorna. Efter en stund kom vi in i kauriskogen, en riktig nyazeeländsk regnskog med massa stora ormbunksträd blandat med enorma kauriträd och buskar där kiwifåglarna gillar att hålla till.

Vi stannade på två platser för att vandra in i skogen och se riktigt mäktiga träd.

Man måste rengöra sina skor ordentligt och endast hålla sig på utmärkta stigar då man besöker kauriskogen, eftersom trädens rötter är oerhört känsliga för okända bakterier som kan fastna i skosulorna. Tyvärr har många stora träd dött på grund av att man har varit oaktsam, men nu gör man allt för att informera för att minska risken för att fler träd ska drabbas av sjukdomar.

Eftersom många affärer, restauranger och turistattraktioner är stängda på juldagen fick vi stanna till i en liten stad för att köpa på oss lite mat inför morgondagen. Vi hittade en restaurang i närheten av vårt BnB där vi bokade bord så att vi skulle kunna få någon typ av julmiddag.

Vid 18-tiden var vi framme i Sandspit där vi hade bokat ett rum för natten. Det var ett rum med en makalös utsikt.

Vi tog bilen till Matakana där vi bokat bord på ”the village pub”. Ett jättemysigt ställe där vi alla var väldigt nöjda med våra beställningar. Någon riktig julkänsla infann sig inte riktigt, men det var en väldigt mysig kväll. Barnen fick sina julklappar – tre äventyr på denna resa.

Tillbaka på vårt rum festade vi med underbart mogen mango, jordgubbar och blåbär. Barnen hade fixat fina julklappar till oss och verkade nästan lika förtjusta i att ge bort dem som att få sina egna. Härligt!

Efter frukost åkte vi norrut igen nu var målet att nå den allra nordligaste spetsen av landet, Cape Reinga. Vägen var oerhört kringelikrokig, men vi kom fram. Otroligt mäktig natur med höga kullar, vida vyer och massa kor och får.

Vid Cape Reinga gick vi till fyren. På vägen dit kunde man läsa om maoriernas tro att detta är platsen där själen lämnar kroppen. Det är inte så underligt att man tänker så. Här ser man verkligen bara hav och himmel!

Efter fyren åkte vi söderut igen och letade oss fram till ”the giant sand dunes” där vi hyrde surfbrädor så att vi kunde åka nerför sanddynerna. Det var häftigt!

Vi gjorde också en avstickare till Ninety mile beach. En bil hade kört fast ner mot stranden och när de väl lyckats få loss den fastnade en buss. Det verkar ganska vanligt och busschaufförerna fixade det med några skyfflar.

Barnen badade i poolen och Jonas redigerade foton.

På kvällen satte vi oss på en plats med utsikt över floden intill campingen och läste boken Ylvania.

Så var det dags för oss att vika ihop vårt tält och ge oss av ännu längre norrut. Vi började med att stanna till vid Huka falls för att se ännu ett vackert vattenfall. På parkeringen gick det runt en massa höns och tuppar och barnen fick syn på några små kycklingar.

Landskapet blir allt vildare ju längre norrut man kommer och det blir också mer lantligt. Det märks att man odlar grönsaker, frukt och har djur, eftersom det säljs många olika produkter längs vägen. Vi stannade till vid en liten bod där man kunde plocka till sig avokado och lägga en peng i en kassa. Lyx!Vi stannade till vid en fantastiskt vacker strand för att äta en medhavd picknick- lunch. Riktigt härligt stopp som fick alla på gott humör.

Framme vid vår nya camping fick vi slåss lite med tältduken då det blåste rejält. Till slut stod det dock upp och var ordentligt fäst i marken. När allt var i ordning gick vi en runda för att se om vi kunde hitta någonstans att bada. Det fick bli ett dopp i floden som rinner här intill campingen.

Jonas fixade risotto, jag grillade och barnen överraskade med att duka fint i tältet.

Morgonen bjöd på lite sol och lite regn. Efter frukost gav vi oss av mot Paihia på en liten stig längs havet. Otroligt vackert! Vi stannade till vid ett av alla christmas trees där en hel flock med tui-fåglar hade samlats. De har så himla roliga ljud för sig. De låter riktigt exotiska.

I Paihia hittade vi en båt som tog oss till Russel, NZs första huvudstad. Det var en mycket söt liten stad, där vi ganska snabbt hittade en thai-restaurang där vi kunde stilla hungern. Mycket god mat som alla var nöjda med. Vi var också nöjda med att vi satt inomhus för plötsligen öppnade sig himlen och regnet öste ner. När vi hade ätit klart sken solen igen. Vi gick till ett museum, men nöjde oss med att titta i shopen och jag fick en god kopp kaffe som avnjöts i solen i trädgården utanför caféet. Nanna köpte en underbart fin kiwi-fågel som ska fungera som dörrstopp. Hon kommer ha den som gosedjur förstås.

När vi var nöjda med Russel gick vi mot båten för att ta oss tillbaka till Paihia, men på vägen gick vi förbi the Town Hall, där de hade en pop-up market. Redan utanför lokalen stötte vi på en äldre herre gjorde ballongdjur till barnen och gav dem varsin Magic cube. Inne i lokalen träffade vi en riktig sjöbuse som sålde böcker som han hade skrivit. Den mest fascinerande handlade om en seglats till Antarktis som två av hans söner hade tagit med honom på. Otroligt spännande att lyssna på honom och Jonas köpte hans bok så vi kan läsa mer.

Eftersom barnen var lite trötta då vi kom tillbaka till Paihia gick Jonas ensam tillbaka till campingen och hämtade bilen. Under tiden hann barnen och jag titta i lite affärer, köpa sushi till Uno och ta det lugnt i en park.Innan vi återvände till campingen i bil handlade vi lite mat till kommande dagar.

Jag fick en liten sång innan vi steg upp för att äta frukost och till frukost sjöng Nanna och Agnes igen. De hade gjort små fina teckningar och ett halsband med en snäcka.När barnen hade kommit iväg till skolan packade vi ihop våra saker och körde norrut mot Paihia.Vi stannade till i Whangarei för att äta lunch. Det blev indiskt i dag. Uno var glad, men Nanna hade hellre ätit thai. Nåja, det är svårt att få dem att vara nöjda båda två på samma gång har vi insett. I Whangarei fanns ett fint vattenfall som vi stannade till vid.Efter lunch och vattenfall körde vi vidare och kom så fram till vår första camping där vi skulle sätta upp vårt nya tält för första gången. Vi fick en plats med fin utsikt över vattnet och vi lyckades få upp både tält och ”vardagsrum”.Uno och Jonas fixade födelsedagsmiddag, pasta med bacon och tomatsås. Det blev riktigt gott. Vi somnade sedan sött i tältet, som känns enormt jämfört med våra tidigare tält.

Vi packade ihop alla våra grejer och satt i bilen vid halv tio – i god tid för att ta färjan mot Auckland. Vi så hejdå till Lynda och Clem innan vi åkte. Förmodligen kommer vi stöta på dem igen. De har verkligen varit ett mycket positivt och härligt värdpar. Bättre än såhär kunde vår resa inte ha börjat.

Vi fick byta förare då vi skulle på färjan, eftersom man var tvungen att backa på bilen. Jag kände mig inte riktigt mogen för det.

Lite stadskörning genom Auckland med tungan rätt i mun tog oss hem till Martin och Katja i en av stadens norrförorter, Torbay. Lena hade fixat lunch och Jonas hann stoppa i sig lite mat innan han åkte in till city för att prata med en rekryteringsbyrå. Vi gick till skolan för att möta barnen Karlsson och sen åkte vi en tur till stranden, Long beach.

Barnen hade fantastiskt kul tillsammans. De spelade rugby med en hund och grävde i sanden på denna underbart långa, fina strand. De är alla väldigt förtjusta i att ha fått ”låtsaskusiner”.

På kvällen bjöds det på grillat och till och med en pavlova för att fira min födelsedag. Barnen sjöng på maori, engelska och svenska och jag kände mig väldigt uppvaktad.

Saker och ting börjar falla på plats. Det verkar inte omöjligt att hitta ett hus att hyra här på Waiheke, det verkar inte omöjligt att hitta ett jobb och det verkar enkelt att få plats till barnen i en skola. Vi har haft en väldig tur att träffa Lynda, som verkar ha koll på det mesta och många bra kontakter och vi fick också bra tips av Martin och Katja igår. Vår plan ser ut att fungera!

I dag vaknade vi till blåst och regn. Jonas sprang en runda och jag läste på lite om de orter vi tänkte besöka norr om Auckland. Barnen tittade på julkalendern.

När Jonas kom hem igen hade solen börjat titta fram och efter lite restlunch åkte vi mot Oneroa beach. Barnen ville hellre dit än till Onetangi (dit Jonas och jag helst ville). Vi fick dem att gå en vända på en av vandringsstigarna längs kusten innan vi placerade oss på stranden.

Det är verkligen oändligt vackert här. Det känns som att vara i ett vykort. Efter lite snäckletande och grävande i sanden åkte vi hem. Vi hade bestämt träff med Lynda och Clem för picknick på stranden och vi hade lovat att fixa dessert. Jonas bakade en äppelpaj. Det blev en riktigt trevlig kväll på stranden med god mat och härligt sällskap. De är verkligen härliga! Så himla glada, snälla och hjälpsamma. De har bara bekräftat vår bild av kiwis från vår förra resa hit.

Idag vaknade vi upp till en riktigt blåsig morgon. Huset gungade t.o.m.lite på sina pålar i vindbyarna.

Efter frukost åkte vi till den andra skolan på ön och fick träffa rektorn Adam. Han svarade snällt på alla våra frågor och berättade om deras ”progression ladder”, som lät mycket sympatisk. Vi fick också en liten rundvandring på skolan. De bygger just nu en helt ny skolbyggnad så om Nanna hamnar på denna skola blir det en helt ny skola för henne. Uno kommer att vara för gammal för att gå på denna skola och kommer få gå på high school i år 7. De hade pool på skolområdet och här hade de inga uniformer. Vi fick klart för oss att det det inte var några problem om vi inte hade visat helt klart innan barnen började skolan och att det inte var några problem att komma in oavsett när vi kom hit. Inskrivning ena dagen och skolgång nästa!

På väg från skolan kom en rejäl regnskur så vi blev helt dyngsura på väg till bilen. Vi hann hem och byta kläder innan vi skulle hämta Martin, Katja och barnen Agnes, Viggo och Myra vid färjan. I väntan på dem kom solen igen och det var riktigt varmt och skönt. Barnen kom mycket bra överens och lekte superfint tillsammans. Regnskurarna avlöste varandra under dagen så vi stannade mest inne och frågade ut Martin och Katja om allt från jobb till boende och socialt liv. På eftermiddagen vågade vi oss ner till stranden för frisk luft och för att barnen skulle få springa av sig.

Lena och Nisse följde med de andra tillbaka till Auckland och vi fick en lugn kväll med läsning och soffhäng. Vi avslutade dagen med en promenad ner till stranden igen och fick med oss Katie-dog på promenaden. Det var en härlig kväll. Vinden hade mojnat och solen kikade fram igen. Det känns så lyxigt att gå ner och lyssna på vågorna och vandra längs stranden. Jag njuter!

I dag begav vi oss mot Oneroa och tog vindlande vägar upp mot starten på en av många coastal walks här på ön. Vi hade väldig tur med vädret. Det regnade lite då vi satt i bilen, men då vi steg ur slutade det regna och sen var det uppehåll och fint hela promenaden. Alldeles lagom varmt för att orka röra på sig.

Vi stannade till för att äta medhavd lunch och njöt av den vackra utsikten in mot Auckland som vi kunde skymta i horisonten.

Barnen var jätteduktiga och traskade på utan några större bekymmer.

Efter promenaden pausade vi hemma en stund innan vi åkte till Ostend. Vi började med att lämna av Lena och Nisse på en vingård där de fick prova viner. Efter det åkte vi för att prata med en mäklare som även hyr ut hus. Hon gav oss många bra tips och nu känns det som att vi kanske har tagit ett steg närmare ett boende på Waiheke. Tack vare Lynda har vi fått väldigt bra information och tips på vem vi ska kontakta. Mäklaren var ett av hennes tips 😊

Efter middag började det blåsa ordentligt och väderleksrapporten lovar regn och blåst imorgon. Vi får se vad det blir. Det har varit betydligt bättre väder än rapporten lovat alla dagar. Ö-väder är ju i allmänhet lite oberäkneligt.